kinastan

var i chinatown i mitten av förra veckan. först åkte jag till ett litet tempel, tyvärr är det ett väldigt skumt ljus därinne så bilderna blir inte riktigt bra hur man än vänder och vrider på kameran...

Jag gillar takkronan uppe till höger, men det är inte vad man släpar hem till en studentlya på 25 kvadrat. Nere till vänster syns en del av all rökelse som var utspridd. Det stack ganska bra i näsan när man klev in och röken (syns på bilden) som kom ifrån de små rackarna gjorde det inte direkt till himmelriket för en linsbärare.

Jag mådde inte prima när jag gick runt därinne och efter en stund upptäckte jag att det föll saker från taket. Tittade ner på marken och tänkte: "fattas bara det, fåglar som skiter på en också...". Slängde ett get öga uppåt taket och såg detta:

Det var inte fåglar som anföll utan rökelse som hängde i taket.

Efter templet for vi till marknaden. Jag fick för mig att jag ville se kött och fisk delen av marknaden och letade mig dit. hitta dit var inga problem, det var bara att följa lukten... När jag väl kom dit ångrade jag mig bittert, illamåendet från templet blev inte direkt bättre av att stå bland torkad fisk, kött och flugorna som givetvis trivdes finfint.

Efter att ha sett han på sista bilden konstaterade jag snabbt två saker:

1. jag tänker fortfarande inte äta korv
2. jag är nog magsjuk...

Så det var bara att vackert ringa Son och åka hem och lägga sig och kolla på tv. Det sista jag såg på vägen ut var dessa, orkade inte ens fundera över vad man använde alla svampar till...

en sko, två sko, tre sko...

hittade till paradiset idag, eller mitt mecka det är vilket som. Har varit i en skoaffär jag fick syn på igår när vi körde förbi. Vaknade imorse och insåg att jag bara måste få gå in i den affären. Efter mycket krångel och letande hittade vi den, jag klev in och tappade begrep om både tid och rum. Flickorna i butiken drog direkt fram sina små små pallar och bad mig att prova den enda skon efter den andra. Men att be mig sitta på de däringa ytte pytte små pallarna är det samma som att be mig lägga mig raklång på golvet. Å andra sidan, vad gör man inte för en sko? Då inte en kotte talade engelska i butiken fick stackars Son tolka igen. Tror inte han var speciellt skofrälst innan, nu efteråt är han det garanterat inte.

ut kom jag med tre påsar vilka innehöll åtta par skor och inte ett dugg ledsen var jag. Skor maid in Taiwan is the shit, de satt perfekt varenda par. Och ja pappa, jag behöver varenda par!

parantes: skorna längst bak köpte jag inte, de fick jag...

önskelista

1. skumtomtar
2. böcker
3. en dalahäst

i den ordningen

klåfingrig

haha, såg precis att jag har fått kattögon på bilden nedan, tror det är någon som har varit o kladdat i photoshop...

för övrigt kan man klicka på bilderna om man vill se dem i lite större format. dock fungerar det inte på alla, men så ska det vara. (det skulle kunna vara så att jag inte har en susning om hur man rättar till det, men så är det inte och om det nu så hade varit fallet hade jag inte erkänt det)

päls gånger tre

Nyklippt som sagt och här är en bild, vovvarna ville också vara med.

Den som nu sitter och myser och tror att det är kallt här bara för att jag har en tröja på sig har bitit sig i tummen. Det är kalasvarmt även på kvällen, tröjan är på för att jag har letat igenom hela huset efter ett fönster som man kan spegla sig i. I detta hus lyser spår av döttrar med sin frånvaro genom de obefintliga helfigursspeglarna. Köper man ett par nya skor får man vackert spegla sig i tvrutan. Sen finns det ju inga döttrar heller vilket kan vara förklaringen.

morr...

missade ett leverantörsbesök idag för att jag inte hade någon täckning bland sanddynerna. Fler mobilmaster i sanden!

istället för att titta på rostfritt stål åkte jag och klippte mig. Ringde till tjejen, Nhi, som jag och morbror träffade ute och frågade om jag kunde komma, en kvart senare var jag på väg. Utifrån såg salongen inte mycket ut för världen, inte inifrån heller för den delen, hade jag inte träffat Nhi hade jag aldrig gått dit. Med hjälp av en medhavd bild och Son som tolk fick jag fram hur jag ville ha det och en kille satte saxen i håret på mig. Tror inte mycket på magi, men den där killen hade magiska fingrar. Klipp, klipp och sen var det klart, precis exakt som jag ville ha det! Priset för mitt livs bästa klippning? -Ynka 20 kr, värsta antirånet! Hemma kan man få betala många gånger mer för något som mest känns som en hårmassaker. Tror jag betalade 30 kr till slut, 50 % dricks är inte helt fel, men ändå kände jag mig lite som en tjuv när jag gick därifrån...

Phan Thiet

Har legat på stranden hela helgen. Det var inte helt fel med lite sand mellan tårna och att bada i havet. Hurtig som jag är, ytterst sällan, fick jag för mig att jag skulle vara upp med tuppen och fota soluppgången och fiskarna. Men tji fick jag! Upp kom jag väl, men sen var det ju det där med att ladda batterierna.. Fick två bilder, that's it. Jag tänker då aldrig kliva upp tidigt igen!

Men ett sms till Son så var saken biff. En extra timme på hotellrummet innan jag checkade ut räckte för att kunna ladda batterierna lite iaf.

Efter total förvirring, slapp nästan betala för hotellet, och ett par räknefel kom vi iaf iväg. Vi stannade vid en liten hamn med en massa båtar, och då menar jag en massa båtar.

Även de små baljorna är båtar som man kan paddla iväg med i bästa Madicken-stil, med fördel utan hål i holken då.

På väg ner till vattnet mötte jag dessa två glada skitar, eller egentligen var de tre men den tredje försvann ur bild.

Jag visade dem bilden efter att jag tagit den. Efter lite fniss och petande i mitt hår studsade de vidare uppför trappen.

En bit ifrån hamnen ligger det stora sanddyner. Med trettioelva ungar i släptåg knatade jag upp för dem. Det var ingen dålig utsikt där uppe.

Hela vägen upp tjattrade barnen i ett, både på vietnamesiska och de fraserna de lärt sig på engelska för att kunna prata med turister. "What's your name? Where you from? How old?" Alla barn frågade minst en gång var, och när jag svarade hur gammal jag var svarade varenda en "oh, very young" or "oh no, you look very young". Till slut ledsnade jag och sa till en pojke att jag var 56. Han stannade upp, tittade på mig, ryckte på axlarna och svarade "oh, very young".

De ska för övrigt inte snacka om att se unga ut. Vet inte om det syns på bilden, men alla barn som jag frågade var i verkligheten fyra-fem år äldre än vad de såg ut att vara. Tjejen bredvid mig på bilden tror jag var 15 eller 16.

Anledningen till att man har ett litet tåg efter sig är för att de vill att man ska åka ner för sanddynerna. Så ja, jag åkte ner

och ja, jag har tuggat sand resten av dagen.

Åker man en bit till kommer man till flera sanddyner, fast där har sanden en annan färg och färre barn. Givetvis åkte jag och Son dit och fotade lite där med...

i tidningen

satt och läste tidningen när jag åt middag. Tidningen är på det stora hela väldigt omständigt skriven, många ointressanta detaljer, men de är noggranna i sin research. Mitt ibland vietnamesiska stordåd och utropande av republiker har Selma fått plats, trevligt med en svensk tycker jag...

tempel och tunnlar

for iväg en dag i förra veckan, mr Son körde mig först till ett tempel som jag för tillfället inte alls kommer ihåg vad det heter. Det tog två timmar att köra dit, men med en pratig chaufför gick det fort.




Templet balanserar på gränsen mellan ett sagoslott och en prinsesstårta. När bönen börjar börjar även en gnidande musik och en barnkör sjunger oavbrutet tills en liten liten farbror slår på en stor metallburk, då tystnad musiken och kören och alla börjar göra en röresle som ser ut som om de drog i ett snöre för att kunna ringa i en stor klocka. Därefter börjar musiken och kören igen tills den lille mannen börjar slå på burken igen...

Efter besöket i templet for vi vidare för att titta på cu chi-tunnlarna. Tyvärr glömde jag fota den första turen pga att jag fick syn på en fjäril... När jag sen gick in till området med själva tunnlarna fick jag sällskap av en guide och en förvirrad hungarian som rätt ofta var ute och cyklade. Han valde egna stigar eller gick vilse nere i tunnlarna. Inte heller här blev det så många bilder pga fladdermusattacker och en guide som retade gallfeber på mig när han han insett att han stundtals var ensam med en ung blondin och tog varje tillfälle som gavs att kommentera både det ena och det tredje.

den gången jag väl fick upp kameran ur byxfickan lyckades den lilla loppan givetvis fastna på bilden =)

på vägen ut ruttnade jag lite på guiden så när han pekade ut riktingen i vilken utgången skulle ligga var jag inte sen att gå åt det hållet, nästan. Jag måste ha gått åt ett helt annat håll än det han pekade för helt plötsligt hade jag passerat ett par grindar och var utanför området, men inte alls där där vi hade börjat. Jag travade runt en stund och insåg efter ett tag att jag var vilse. Funderade på att ringa mr Son och be han hämta mig men eftersom jag inte visste var jag var blev det ganska svårt... Gick runt och fotade lite och så här ser det väl ut när man är vilse

hittade till slut tillbaka till grinden som jag gick ut genom, och när vakterna slutat fnissa pekade de ut den rätta vägen tillbaka igen. Väl i bilen igen tog jag fram broschyren jag fick när jag köpte biljetten till tunnlarna. Tydligen hade jag inte varit vilse utan jag hade besökt ben duoc templet. så då har jag sett det också...

här kommer solen

vaknade tidigt en morgon och tog två kliv ur sängen för att se om solen var uppe...

för den som är lagd åt det skadeglada hållet kan jag tala om att det nu blåser och ösregnar, mullrar lite långt borta också. Jag som precis var på väg ner till floden med kameran, men men för den skadeglada som sagt.

inte ett lager utan två

äter lite godis innan läggdags, har hört att de ska vara bra... De gillar att förpacka saker i det här landet, både en och två gånger. De har visserligen bra packteknik det är bara att titta på hur deras mopeder lastas, men måste godiset ha dubbla lager papper?

jag e här nu...

eller det har jag väl varit i en och en halv vecka nu...

resan hit var en pärs och på tillbakavägen ska jag tipsa dem på flygplatsen i paris att det inte vore helt fel med åtminstone EN klocka i huset.

Jag bor i ett hus:

lorten framför dörren är en utav vakthundarna, Lem. Finns en trevlig pool också som man kan blöta ner sig i när det blir för varmt

eftersom det har bloggverktyget snart far mig att kasta ur morbrors dator genom fonstret sa far jag aterkomma senare nar vi har begravt stridsyxorna och slutit fred...