har varit på Phu Quoc...

(haveri, bilderna ligger snett, men vad gör det om hundra år..?)

mamma, kan jag få en...

på förmiddagen på nyårsafton åkte vi ut till ett barnhem. Vet inte hur jag ska beskriva hur det var att vara där, det sved i hjärtat och brände i ögonen när jag såg barnen och hörde deras historier. Ovanpå allt får barnen inte adopteras härifrån, inte utomlands iaf, så de är fast här tills de kan klara sig själva.

Det finns både stora och små barn, även någon mamma som bor där med sina barn. Kvinnan på bilden tar hand om det små barnen och bor också på barnhemmet med sitt barn.

Den här killen fick hjärnhinneinflammation när han var tio, tror han är 19 nu. Han visade alla sin lilla peng och knep sedan tag i min hand och drog iväg mig för att köpa glass.

När man äter glass spiller man lite och då får man städa efter sig så här sopar han undan glassen.

Många av barnen sov när vi var där, men några var vakna

Morbror klappade den här lilla lilla flickan till sömns. Hon var åtta månader gammal men såg både yngre och äldre ut på samma gång. Yngre för att hon var så liten, men äldre för att... jag vet inte riktigt, jag satt och tittade på henne länge, även efter att hon hade somnat, och det såg ut som om man stängt in en gammal människa i en liten kropp.

På sätt och vis är det tur att de inte kan prata så jag förstår, för titta in i de här ögonen och förklara för mig hur jag någonsin skulle kunna neka dem något.